Drastiska förändringar följer.

Beppes hovar var värre än vi någonsin kunnat föreställa oss. Beskedet om att han dessutom är på god väg att utveckla fång var som ett slag i magen.

Nu blir det inget mer bete och inget kraftfoder och inga morötter.
Däremot har jag köpt ett specialfoder som heter Glycogard.

Bakhovarna var så illa däran att det inte går att slå på skor. Hovslagaren sa dock att han klarar av att gå barfota där men hon verkade och snyggade till dom lite.

I fram lyckades vi trots allt slå på ett par skor så nu ser hovarna i alla fall ganska fina ut och jag hoppas att skorna får sitta kvar!

Jag blev så ledsen när jag såg hur ont han hade och hur ledsen han var. Han har verkligen inte visat någonting i hovarna. Däremot har jag märkt att han den senaste veckan har varit i ett tillstånd som jag lättast förklarar som "deprimerad". Han har inte varit hängig eller på något sätt konstig, men jag har känt det och sett oro i ögonen på honom utan att förstå varför.

Det låter säkert lite fånigt men så är det och jag är ju så väldigt blödig när det gäller mina bebisar!

Han är ju hingst och jag tror att det är därför han inte vill visa sig svag, eller att han har ont.

Han har visat upp sån tapperhet, ödmjukhet, tillgivenhet och mod som jag aldrig sett i en häst förr.

Mobilbilder från verkningen. Inte en glad pålle.